Grävlingsfångst

Nu har jag äntligen fått se en (fyra till och med) livs levande grävling! I morse klev jag på en buss mot Oxford 4.05, för vi skulle börja med grävlingsfångadet strax efter kl 6.
Själva grävlingsfångsten var inte så dramatisk som man skulle kunna tro, och jag behövde inte brotta ner grävlingarna för att fånga dem, utan fällor hade placerats ut kvällen innan och bete i form av jordnötter (som tydligen är det bästa grävlingar vet) hade lagts i fällorna, så vi behövde bara åka runt och inspektera fällorna.

Wytham Woods, där grävlingarna bor, är onekligen ett väldigt vackert naturområde, och när vi åkte ut dit så hade man ibland helt fantastisk utsikt där solen gick upp över dalgångar som till stora delar var täckta i dimma. Vi mötte upp med de andra som skulle samla in grävlingar idag (jag var den enda "grävlingsturisten", de andra visste vad de höll på med), och jag fick åka med Stephen och hans flickvän (som också pysslar med grävlingar) i en minibuss till tre olika grytområden.

Första området vi kom till hade tio fällor, men vi hade bara fått "napp" i en av dem, men det var ju tillräckligt för att göra mig nöjd, för nu fick jag äntligen se en grävling! Denna var en lite äldre grävling och den verkade ha accepterat sitt öde som infångad, och var inte alls så intresserad av att flytta över sig från fällan till transportburen som vi hade med oss. Vi fick hålla på och vicka och tippa en hel del innan den åkte in. Grävlingar har ju vassa tänder och fruktansvärt starka käkar, så det gäller ju att man är försiktig så att man inte råkar få in nåt finger innanför buren, för då kanske man inte har kvar det fingret längre... Andra stället vi kom till var tomt på grävlingar, men på tredje stället var det napp igen. Denna gång var det en unge som hade fångats för första gången, och den var betydligt livligare och inte helt nöjd med att vara infångad. Var dock betydligt enklare att få in den i transportburen.

Efter detta var vi klara med vårt insamlande, så vi åkte tillbaka till basen där de andra också var tillbaka efter sina vändor, och de hade också fått in två grävlingar, så fyra totalt. Tydligen hade de förväntat sig att få in fler, men fyra var tillräckligt bra för mig.
Grävlingar är inga djur man vill handskas med hur som helst på grund av deras bitförmåga, så de injicerade nåt milt sömnmedel (tydligen måste man prata lite lagomt tyst när man använder det för de sover inte så djupt av det).
När de hade somnat togs de ut ur burarna och man började fylla i ett formulär med alla möjliga data om djuren. Vikt, längd, andra mått, provtagning, osv, osv... Allt man möjligen kan mäta, mättes. Jag fick även en genomgång av all viktig kunskap om grävlingar av Stephen som visade på en sovande grävling. När de var färdigmätta så sprayade de lite blå färg på ryggen för att kunna släppa ut dem direkt ifall de fångas in igen imorgon eller övermorgon, och sen fick de åka tillbaka in i buren för att vakna upp. När de har vaknat upp ordentligt (efter några timmar... vi stannade inte kvar för det) så släpps de ut på samma ställe där de fångades in.

Efter jobbet så var det lite fika i stugan, och sen skjutsade Stephen mig till bussen och jag åkte tillbaka till London. Var tillbaka i London kring lunchtid, vilket inte är illa med tanke på att jag hade hunnit med att fånga grävlingar på samma tid som det vanligtvis tar för mig att vakna.