Knepigt...

Det är inte helt lätt det här med flytten av min tjänst till Cambridge. Hade möte med Cecilia idag, och då pratade vi bland annat om mitt möte med HR tidigare i veckan, och C tycker att det är svårt att motivera att forskningsanslaget ska stå för mina resekostnader.
Det vore ju onekligen trevligt om man slapp betala detta själv, men samtidigt så vill man ju inte göra Cecilia sur heller, så jag vet inte hur det blir med det här i slutet...

Cambridge

Nu har det börjat röra på sig litegrann i processen kring att flytta min tjänst till Cambridge. Allt verkar tjorvigare än jag trodde, och just nu är jag mest bara förvirrad.
Verkar vara en massa formella saker, och igår blev jag dessutom kontaktad av en fackrepresentant som verkar oroa sig över en massa mer saker än mig. Men han verkar ha koll på saken och bland annat så hävdar han att jag bör få ersättning för resekostnader mellan London och Cambridge, något som jag annars hade trott att jag skulle vara tvungen att betala själv. Slipper jag det så är det ju trevligt, för det är ju trots allt en summa som inte är jätteliten. Nu ska jag i alla fall snart ha möte med någon på personalavdelningen, och då ska den där fackpersonen också vara med, så efter det så vet jag förhoppningsvis mer om framtiden.

Fettisdag

SEMLOR!!!!!!
Det är en bra sak. Och en dag som denna så måste man ju såklart äta semlor. Jag hade ju bakat semmelbullar i lördags, men jag och den som skapat det receptet har lite olika åsikter om hur stora semlor ska vara, så de blev i minsta laget. Jag har en massa folk som ska bli bjudna på semlor senare, så de ligger nu i frysen och väntar.
Hursomhelst, så hade jag tänkt att jag skulle baka en till sats (men göra färre bullar den här gången) nu på morgonen, kanske stiga upp 6 eller så och baka. Tyvärr mår jag ju inte fantastiskt bra, så kring 3-tiden vaknade jag och hostade en massa. Hostig och ont i halsen och hela halsen helt igenslemmad. Inte kul. Försökte somna om igen och medicinerade mig, men det gick inte. Kring 4 insåg jag att det inte var nån idé att försöka sova, så jag steg upp. Jag var inte alls trött, så jag tog och passade på att baka semmelbullarna när jag lika så var vaken, och sen så diskade jag undan och städade köket. Riktigt duktig var jag.

En fördel med att åka ganska tidigt till jobbet (före 8) är även att man har hyfsad chans att få sitta ner på tunnelbanan.

Försökte jobba under dagen, men det var lite segt när kroppen inte är 100% med på det hela. Åkte sen hem för att äta semlorna.
Vi svenskar måste ju ta hand om varandra, så AnnaLena var såklart inbjuden till semmelätande, så svenskarna, Naima, och Naomi åt semlor.

Nu är jag trött, för allt jag skriver är väldigt osammanhängande. Godnatt. Jag hoppas att jag får sova inatt, för jag behöver mer sömn än förra natten.

Lycka är...

...att få äta en bra burrito. Som ni ju säkert redan vet så går det att hitta nästan vilken sorts mat som helst här i London, men just mexikansk mat, och då framförallt något som liknar det man får i Kalifornien har varit svårt att hitta.
Ikväll hade jag funderat på att laga lite mexikanskinspirerad mat, och surfade runt efter lite recept, och lyckades då trilla på hemsidan för Tortilla, ett nytt burritoställe i Angel. De har en trevlig filosofi och är inspirerade av kalifornisk mexikansk mat, den bästa sorten alltså, så det var ju omöjligt att motstå.
Åkte dit, och till skillnad från andra ställen i London ser detta till och med ut som ett burritoställe. De olika ingredienserna är på rätt ställen och man har stor input på hur ens burrito utformas. Självklart kostar ju en burrito ungefär dubbelt så mycket här som i Kalifornien, men det är ändå bra priser för att vara London.

Åt en burrito, och den var riktigt bra. Den gick ju självklart inte upp mot en Freebirds!-burrito, men för att vara i London var det väldigt bra. Hit kommer jag att återvända många gånger. Synd bara att Angel ligger "åt fel håll".

Kulturella skillnader

I går kväll var jag bjuden på födelsedags- och flyttfest för Dimitris. Han flyttade till London ungefär samtidigt som mig för att då börja doktorera, men har nu insett att det inte är något för honom så han har slutat. Enligt inbjudan skulle festen börja kl 20.00. Jag har ju fått en viss erfarenhet av medelhavsfolket (han är grek) så jag kände att jag inte behövde vara jättestressad dit i alla fall. Som den svensk jag är så stod jag hursomhelst där utanför kl 20.20 och hade då träffat en annan person som också försökte hitta samma hus som mig. Det var lite dåligt skyltat, men utifrån nummerskyltarna på grannhusen listade vi ut vilket hus det borde vara och ringde på dörren (funderade dock lite över det faktum att det var så mörkt där inne). Dimitris kom och öppnade och undrade varför vi var så fruktansvärt TIDIGA... Nästa person kom 25 minuter senare, och inte förrän efter halv 10 nån gång så började det finnas lite mer folk där.

Helg igen

Nu är det dags för helg igen. Ska strax gå och sova för jag mår inte jättebra då jag har en rejäl förkylning. Imorgon ska jag då i alla fall försöka baka lite semmelbullar till på tisdag, och förhoppningsvis hinna med att tvätta lite kläder och städa rummet också. På kvällen ska jag iväg på kombinerad födelsedags- och flyttfest för Dimitris.

Borde också försöka hinna med att ta mig förbi Oxford Street och lämna tillbaka jeansen som Jenny köpte när hon var här i December som hade gått sönder nästan direkt.

December i London (del 3 - knarkare och annat löst folk)

Berättelsen om vad som egentligen hände här borta under december fortsätter nu. Detta avsnitt är ett av de mest dramatiska...

Jag och AnnaLena hade varit på ett möte i Oasis-kyrkan (en kyrka i Colliers Wood; jag hade inte varit i den förut, men AnnaLena hade varit där några gånger) och var på väg hem. Vi behövde byta buss i Wimbledon och fick där vänta kring 10 minuter på bussen.
Då kom en kille i sina "mid-twenties" fram och började prata med oss (först antog vi att han bara var full, och pratglad av det, men han måste ha varit hög på nåt annat än alkohol), och framförallt AnnaLena som han var väldigt intresserad av, men hon var ju av förklarliga skäl inte särskilt intresserad av att prata med honom. Han höll på och pratade ganska "förvirrat" om olika saker och om hur han var engelsman, och hur det här var hans del av stan. AnnaLena gick undan och jag fortsatte "prata" med honom för att hålla honom borta från henne, och då började han bli rätt så aggresiv och prata om att han kunde minsann slå ner mig när som helst osv... Under det år jag bott här nu så har jag aldrig känt mig otrygg, men det där var helt klart obehagligt, och man visste inte vad som var "rätt" svar när han frågade nåt, och vad som skulle få honom att slå till mig... Vi lyckades gå undan lite grann och han höll sig vid busshållplatsen och pratade om att vi skulle minsann inte åka med bussen.
När bussen kom så klev han på den och berättade för busschauffören att han skulle minsann inte släppa ombord oss (nu hade han dessutom bestämt sig för att vi var pedofiler, så därför skulle vi inte få åka med bussen). Busschauffören var dock ganska bestämd med att vi skulle få åka med (det kändes ju dock inte helt tryggt att åka samma buss som honom, men chaffisen sa att hittar han på nåt så skulle han ringa polisen på en gång), så till slut kom vi med bussen (dock inte innan killen hade stått i dörröppningen och sparkat utåt och träffat mig i magen/bröstet... det tog inte alls hårt, så det var ingen fara, men inte trevligt...). Vi satte oss på övervåningen och kunde höra honom där nere berätta för de andra på bussen om hur det fanns pedofiler ombord på bussen... Vi satsade på att be fram några skyddsänglar till trappan upp till övervåningen så han inte skulle komma upp, och till slut så klev han av bussen (vi var ju lite oroliga att han skulle åka till samma ställe som oss) och vi kunde ta oss hem i säkerhet.

Så... Så där nära att få en rejäl smäll av nån har jag nog aldrig varit tidigare, och det otäcka är ju att man kan ju aldrig veta om nån sån där råkar ha kniv på sig också... Men vi överlevde ju bägge två oskadda, så det var ju bra.

Jobba med ett och annat

Den här veckan har varit ganska kul på jobbet, trots det tråkiga beskedet i början av veckan att artikeln inte blev accepterad. Samma dag så pratade jag med Ben i Cambridge, och han och Jon vill göra en uppföljare på en av artiklarna som jag skrev när jag var på Intel Research i Cambridge 2005, fast med data från lite andra experiment. Hursomhelst så behöver de min hjälp för att analysera lite datafiler och har därför bett mig vara med som författare på den. Så nu har jag suttit och försökt komma ihåg hur program som jag skrev för drygt två år sen funkar (och vissa av dem ser rätt så gräsliga ut, så det är inte det lättaste) och skapa lite grafer åt Ben som åkte till Hong Kong idag och ska försöka skriva lite grann under resan.

Blev idag även kontaktad av en person som jobbade på LTU tidigare och som nu håller på och ska starta upp ett DTN-projekt och är intresserad av att ha mig involverad på något sätt. Han ville veta hur pass intresserad jag var och vilken roll jag skulle kunna tänka mig att ha. Måste fundera igenom detta litegrann. Kan nog vara kul (och bra) att vara med i det på nåt sätt, men måste fundera ut hur jag kan få det att dels passa in i det jag gör här på UCL (måste ha tid med saker och ting också), men även i framtiden.

USA here I come

Idag har jag bokat en 10-dagars resa till USA i oktober för 328 kronor. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra där borta, och jag har ingen aning om de där dagarna är lämpliga.
Jag hade dock en massa Eurobonus-poäng som skulle gå ut idag, så jag var tvungen att använda dem för att köpa en resa senast idag, för annars skulle de bara försvinna, och jag hade precis så att det räckte till USA.

Jag har nu biljett till Chicago, men jag har väl inte tänkt stanna där hela tiden (men förhoppningsvis kan jag hälsa på Erin och Eric från Santa Barbara där en sväng), så får boka lite inrikesflyg när det närmar sig.