December i London (del 3 - knarkare och annat löst folk)

Berättelsen om vad som egentligen hände här borta under december fortsätter nu. Detta avsnitt är ett av de mest dramatiska...

Jag och AnnaLena hade varit på ett möte i Oasis-kyrkan (en kyrka i Colliers Wood; jag hade inte varit i den förut, men AnnaLena hade varit där några gånger) och var på väg hem. Vi behövde byta buss i Wimbledon och fick där vänta kring 10 minuter på bussen.
Då kom en kille i sina "mid-twenties" fram och började prata med oss (först antog vi att han bara var full, och pratglad av det, men han måste ha varit hög på nåt annat än alkohol), och framförallt AnnaLena som han var väldigt intresserad av, men hon var ju av förklarliga skäl inte särskilt intresserad av att prata med honom. Han höll på och pratade ganska "förvirrat" om olika saker och om hur han var engelsman, och hur det här var hans del av stan. AnnaLena gick undan och jag fortsatte "prata" med honom för att hålla honom borta från henne, och då började han bli rätt så aggresiv och prata om att han kunde minsann slå ner mig när som helst osv... Under det år jag bott här nu så har jag aldrig känt mig otrygg, men det där var helt klart obehagligt, och man visste inte vad som var "rätt" svar när han frågade nåt, och vad som skulle få honom att slå till mig... Vi lyckades gå undan lite grann och han höll sig vid busshållplatsen och pratade om att vi skulle minsann inte åka med bussen.
När bussen kom så klev han på den och berättade för busschauffören att han skulle minsann inte släppa ombord oss (nu hade han dessutom bestämt sig för att vi var pedofiler, så därför skulle vi inte få åka med bussen). Busschauffören var dock ganska bestämd med att vi skulle få åka med (det kändes ju dock inte helt tryggt att åka samma buss som honom, men chaffisen sa att hittar han på nåt så skulle han ringa polisen på en gång), så till slut kom vi med bussen (dock inte innan killen hade stått i dörröppningen och sparkat utåt och träffat mig i magen/bröstet... det tog inte alls hårt, så det var ingen fara, men inte trevligt...). Vi satte oss på övervåningen och kunde höra honom där nere berätta för de andra på bussen om hur det fanns pedofiler ombord på bussen... Vi satsade på att be fram några skyddsänglar till trappan upp till övervåningen så han inte skulle komma upp, och till slut så klev han av bussen (vi var ju lite oroliga att han skulle åka till samma ställe som oss) och vi kunde ta oss hem i säkerhet.

Så... Så där nära att få en rejäl smäll av nån har jag nog aldrig varit tidigare, och det otäcka är ju att man kan ju aldrig veta om nån sån där råkar ha kniv på sig också... Men vi överlevde ju bägge två oskadda, så det var ju bra.